Anders Carlsson

Efter gårdagens massage hade jag stora förhoppningar om att dagens löprunda skulle gå bra. Jag startade också i ett hyfsat tempo och kunde öka allt eftersom.

Jag sprang mot Petersburg och där hägrade "femman" som egentligen är 4,8 km lång. Jag ökade ytterligare och höll 3:55-tempo på det varvet och stämplade in på 18:42.

Jag saktade ner något på vägen hem och fick ett snitt på strax över 4 minuter/km. Egentligen borde jag vara jättenöjd eftersom benen var superpigga.

Men sen var det ju det där andra. Det som jag känner av lite när jag springer. I dag hade det flyttat sig ner i foten så det kändes nästan som jag hade lite kramp i hålfoten. Jag hade mina planer på att avbryta men nu är jag så less på det här så jag tänkte att "va fan, lite kramp i hålfoten kan jag väl inte stanna för". Så jag körde vidare.

Enligt alla skolböcker skulle jag väl stannat och gått hem men den lektionen hade jag just för tillfället glömt.
Bra eller dåligt? Ja, det får väl tiden utvisa.

Jag tog en liten runda efteråt tillsammans med Emma och då tog jag på mig mina gamla Asics med rejält pronationsstöd. Och vips så kände jag ingenting. Visserligen var det inget jättetempo men jag fick en känsla av att mina fötter lutar lite annorlunda med dessa skor på och att detta kan göra att jag inte får den här krampen eller vad det nu är.

Nästa runda ska jag prova de gamla skorna igen och se vad som händer. En annan idé kan vara att tejpa foten för att ändra vinkeln lite.

Eller också lägger jag ner hela skiten och åker rullskidor istället...