Smygstartar

Jag kunde inte hålla mig längre. Efter drygt en vecka utan träning smygstartade jag med lite styrketräning ikväll. Jag har fortfarande gipset runt benet och foten men körde ändå lite överkropp.

Skönt att träna lite även om jag inte kommer att köra hårdare styrka förrän jag fått OK från den sjukgymnast jag kommer träffa på måndag. Kroppen ska ju framförallt koncentrera sig på att läka foten efter operationen nu.

Annars börjar det kännas riktigt bra i foten. Jag hade förra veckan ont på kvällar och nätter men nu känner jag nästan ingenting.


Om ett år: Lidingöloppet

Lördag 29 september 2012.

Då ska jag vara på plats. På Lidingö alltså.  Jag ska vara förberedd med bra träning och springa de där 30 km i den underbara terrängen.

Jag känner många som i år sprungit Lidingöloppet och jag blir jättesugen på att komma tillbaka dit. Nu har missat det 2 år i rad pga min fotskada men nu är jag opererad och vägen tillbaka har börjat.


På väg mot 2:17 på Lidingöloppet 2009.

Fokus på: ingenting

Nu har det gått 3 dagar sen operationen. Läkaren ordinerade mig att bara ligga i soffan med benet högt de närmaste 2 veckorna. Låter ju härligt men det är inte jag så bra på. I går försökte jag mig på att röra mig lite i huset men jag fick ont i foten efter det så jag fick avbryta det.

Idag har jag ändå jobbat lite försiktigt hemifrån och det är inte så ansträngade för foten. Skönt att kunna göra någon nytta.

Jag gör ingen plan nu för hur jag ska komma tillbaka till träning. Jag får börja med det när jag fått bort gipset nästa måndag. Då ska jag även träffa en sjukgymnast. Tillsammans med henne kan jag nog reda ut hur framtida rehab kommer se ut.

Fram till dess är det alltså fokus på att göra så lite som möjligt...


Opererad

Operationen är klar. Igår satte Jonas Weidow kniven i min vänsterfot för att rätta till min instabilitet. Operationen var enligt läkaren lyckad. Han fäste om (och förkortade) ett ledband (främre deltoidligamentet) och en sena. Han sänkte även stortåbenet för ökad stabilitet. Han hittade även lite vätska i en senskida och det tog han bort.

Jag var väldigt glad att operation gick bra men efter operationen mådde jag väldigt dåligt på grund av narkosen och det tog 5-6 timmar innan jag kunde få i mig något att äta. Roliga eftermiddagar har jag haft om man säger så. Resan hem var även en pärs men vid 19-tiden kunde jag till slut pusta ut hemma i TV-soffan med mitt gips om vänsterbenet.

Nu är jag sjukskriven och varierar sittande med liggande. Tur att det är cykel-VM på TV så man har något att se på och motiveras av.


Dags för operation

I morgon är det dags. Då ska jag operera min fot. Ska bli skönt att äntligen göra detta så jag kan börja min väg tillbaka.

Tyvärr har det inte blivit så mycket träning i september som jag hade hoppats men det är inget att göra nåt åt.

Ikväll blev det motionscykel framför TV:n och det dröjer nog länge innan jag kan ta ut mig på det här viset igen. Jag hoppas kunna göra det i november.

Men det är ingen idé att göra några framtidsplaner nu. Först tar vi operationen. Wish me luck!

Går inget vidare

I natt kom vi hem från vår semester på Mallorca. Kan meddela att det inte blev mycket till träning där. Ett litet löppass på stranden, en vattenpolomatch plus 2 tafatta försök till simning är allt jag har att rapportera i träningsväg.

Så idag var det givet att jag skulle träna. Vädret var dock inte det bästa: 11 grader, regn och blåst. Lite kontrast till vädret på Mallorca där det var 25-30 grader och strålande sol hela veckan.

Rullskidpasset var något omotiverande och det blev inte bättre när kontrollremmen på höger stav gick sönder. Inte mycket som går min väg just nu.


Jag och Oscar spelar vattenpolo. Snygga mössor har vi.


Bokläsning vid stranden.


Semestern avslutades med att jag fick krama Bamse. Ett bra slut på en bra semester.


Idag såg det ut så här. Inte lika inspirerande...

Krasch





Som ni ser på bilderna så förstår ni att jag inte höll mig på benen idag när jag var ute och åkte rullskidor. Tog den vanliga svängen förbi Ardala. På cykelbanan utanför Ardala finns det ett litet "vägarbete" som jag inte brukar ha några problem med att ta mig igenom.

Men denna gången gick det inte lika bra. Jag tog bra fart som vanligt för att komma igenom men det tog tvärstopp. Jag föll handlöst i backen och i samma ögonblick insåg jag att de hade fyllt i ytan med ett djupt lager grus. Vänsterarmen gled snyggt ut på asfalten och blev ganska uppskrapad. Fick lite skrapsår på vänsterbenet också men det var inte så farligt.

Klarade mig i alla fall utan benbrott och kunde något chockad köra vidare hemåt. Men det var inte nog med det. Nån kilometer innan jag var hemma "försvann" plötsligt höger stav. Den hade gått av på mitten. Troligtvis fick den sig en smäll vid fallet tidigare. Och med det kan man säga att rundan var fullbordad...

Nu har jag duschat och det svider rejält på armbågen. Börjar tänka på att i morgon åker vi till Mallorca. Återstår att se hur skönt det blir att bada i saltvatten.


Trasig och sönderskrapad var jag till slut hemma från den något annorlunda rundan.

Träning vs whisky

Det är inte många tillfällen till träning kvar innan min operation nu och jag tänkte ta tillvara på denna veckan och träna varje dag.

I går blev det en kort men intensiv löprunda och idag hade jag tänkt att köra lite motionscykel. Men nu på kvällen har jag känt mig trött och haft en känsla av att jag är på väg att bli sjuk. Så för säkerhets skulle ställde jag in träningen (jag borde vara tillräckligt gammal för att känna av min kropps signaler).

Så det blir lite whisky till fotbollsmatchen mellan San Marino och Sverige istället. Det är inte helt fel det heller...

Tillbaka

Efter några dagar i Danmark på personalresa (med mycket mat, dryck och sena kvällar) är jag nu tillbaka igen och detsamma gäller pulsklockan. Eller kanske inte den pulsklockan (Garmin Forerunner 305) jag lämnade in utan en helt ny. Perfekt! Nu har jag en pulsklocka med bättre batteritid.

Jag gav mig ut på en ganska lång rullskidrunda och tog det ganska lugnt. Kände mig inte som "världens piggaste man" direkt men det var bara att göra det bästa av det.

Men jag var nog ganska skräckinjagande för jag lyckades skrämma en häst så den skenade när jag mötte den strax efter Hangelösa. Jag vet om att djur inte gillar när man stakar med stavarna så jag stannade av men det hjälpte inte. Hästen besinnade sig efter en lite stund så det hände inget allvarligt.

Jag kunde ta mig vidare och komma i mål nöjd med att ha rört på mig lite.



RSS 2.0