Nya skor är aldrig fel

I eftermiddag tog jag med barnen till Falköping och köpte mig ett par nya löparskor. Valet föll till slut på Asics Gel Kayano 14. Fick dem för 1250:- (ordinarie 1800:-). Ett bra pris tycker jag. De reade ut dem för att det var fjolårets höstfärg. I år är det rött som gäller. Jo, det är ju viktigt...

I kväll tog jag ett långpass i dem tillsammans med Magnus Lund. Man kan säga att jag inte behöver springa in dem i alla fall. De var verkligen sköna att springa i.




Nu har det blivit en vana

Jag har tidigare skrivit att jag skulle börja med Core, dvs styrketräning för bålen.

Nu har utfört det tre gånger denna vecka. Varje pass tar ca 15 minuter. Så nu tror jag att det har blivit en vana. Jag hoppas det i alla fall.

I dag har det också varit säsongens första fotbollsträning för Skara FC:s pojkar -02 där jag är en av tränarna. Och vi såg nästan direkt vilken skillnad det var på grabbarna jämfört med i fjol. De har mognat rejält. Och de hade så roligt. Det var bara leenden på planen idag. Det ska bli trevligt att följa dem den här säsongen.

Tyvärr var inte Oscar med idag. Han fick dubbelsidig öroninflammation igår kväll så det var inte riktigt akuellt. Nästa söndag är det träning igen. Då ska nog Oscar kunna vara med.

Säsongspremiär för 800-metare

Det var ett bra tag sen jag sprang 800-metare på Skarahov. Men idag blev det av. Jag fick med mig Karl också. Jättebra att ha en träningskompis som är lite bättre än sig själv. Det gör att man pressar sig lite extra.

Passet bestod av:
1 stycken 400-metare på 1:16 (3:13/km)
6 stycken 800-metare på 2:48-2:56 (3:30-3:40/km)
1 stycken 1200-metare på 4:32 (3:47/km)

+ uppvärmning och nedjoggning

Nedan kan ni se min pulskurva för passet:


Jag kände mig för övrigt lite seg i benen idag. Karl däremot såg oförskämt pigg ut.

Jag ska bli snabbare

För att nå mina mål inom löpning så är ett av mina "träningsmål" att bli snabbare.

För att bli det så ska jag träna mer:

* korta intervaller
* backträning
* snabbdistans
* fartökningar under långpassen

Sen har jag idag börjat med Core, dvs styrketräning för bålen. Jag har visserligen tränat Core förut men nu har jag några övningar som jag ska hålla mig till. Det är de övningar som Susanna Kallur rekommenderar i senaste Runners World. Alltid bra att träna Core även om jag kanske inte blir så mycket snabbare av det.. Men det kan man ha nytta av i de flesta idrotter.

I går körde jag två lite längre intervaller på 1800 meter och sen 4 backar. I morgon blir det korta intervaller, 200-800 meter, på Sparbanken Arena (Skarahov).


Min bästa träningskompis

Emma och jag är lika. Vi gillar att träna. När jag ska ut och springa brukar hon fråga om hon får hänga med. Idag fick hon göra det. Och som hon sprang. Vi tog en tur på 1.2 km och hon kom runt på 9:21, en km-tid på 7:44. Hon sprang nästan hela rundan. Vi bröt av med promenad två gånger på order av mig. Om hon fick bestämma skulle hon nog springa tills hon stupar.

Jag kan tänka på att jag kommer att ha svårt att hänga med henne om några år.


Vallasnack med Peppe

Då var skidpjäxorna avtagna för sista gången för den här vintern. Slalom varenda dag och längdåkning 5 dagar har det blivit för min del. Bra träning men framförallt väldigt roligt.

I onsdags när jag hade kommit i mål efter min längdåkningstur stod TV4-profilen Peppe Eng och väntade. Han var väldigt nyfiken på vad jag hade vallat med. Jag var bra sugen på att säga att det var kallvalla som gällde men ärlig som jag är så sa jag att det var klister som gällde. Rode Rossa har funkat alla dar i veckan här i Branäs. Men det hade varit kul att se Peppe halka omkring i spåret utan fäste.

Nedan följer några fina bilder från veckan.



Gänget (dårarna) är samlat på frukost inför dagens skidåkning


Jag är cool i slalombacken.



Kusinerna Oscar och Isak på toppen av berget redo för nästa åk


Emma (bakom) och hennes kusin Amanda (framför) kör längdåkning.


Lillkusinen Liam har en skön stil på stakåkningen. Det gäller att använda mage och rygg.


Fika måste man ju när man är ute på tur

Mycket skidåkning i Branäs

Här kommer en hälsning från Branäs. Vi kom hit i söndags eftermiddag och på dagarna är det utförsåkning som gäller. Hyfsat väder har vi haft. Lite molnigt de första dagarna men idag är det strålande solsken.  Vi bor väldigt bra kan man säga. Det är bara att gå några meter från stugan och knäppa på sig skidorna så är man igång.

Oscar har dock tröttnat så idag tar jag och Oscar det lite lugnt.

Framåt kvällningen har jag tagit fram längdskidorna och kört lite i längdspåren. Inga långa sträckor men ändå tillräckligt för att bli trött. I går fick jag även med mig Cilla, Tobias och Veronica ut i spåren. Vi körde lite teknik och jag visade hur man skulle staka och diagonala. Jag lämnade av dem efter 5 km och körde sen lite själv.

Spåren är stenhårda så det går jättelätt i spåren. Klister är givet under skidorna.

Jag ska se till att komma ut fler gånger innan vi beger oss hem på söndag. Kanske finns det lite fina bilder att ladda upp då också.


Ta i eller ta det lugnt?

Man har ju fått lära sig att när man kör långpass så ska man springa sakta. Målet med långpass ska vara att kroppen ska vänja sig vid långa sträckor. Återhämtningen blir mycket bättre om man gör så.

Men om man bara tränar tre gånger i veckan som jag gör så tycker jag det är bättre att springa i ganska högt tempo. Jag hinner ändå återhämta mig till nästa pass. Jag tycker dessutom att när man är klar med ett pass så ska man ha tagit ut allt man har.

Idag blev det ett sånt löppass.  Ca 17 km strax under 4:30-tempo motsvarar en tid runt 1:34 på Göteborgsvarvet. Alltså, detta var nästan tävlingsfart för mig. Jag är ganska säker på att ett sånt här pass ger mig bättre träning än om jag hade hållt tex 5:30-tempo. Visst, jag hade varit ute längre tid men jag hade inte blivit trött.

Skaderisken blir så klart högre vid högt tempo men om jag ska bli bättre så måste jag springa fortare. Den taktiken tror jag på och den kommer jag fortsätta med. Det viktigaste är dock att jag hinner återhämta mig till nästa pass.

Nu blir det dessutom inte någon löpträning på en dryg vecka. I morgon bär det av till Branäs för skidåkning. Mest utför men även på längden. Hmm, längdåkning. Får se hur sugen jag kommer att vara...

Thank you for the music, Nina

N'är jag vill förbättra min maximala syreupptagningsförmåga då är det spinning som gäller. Det finns ingen träningsform där jag kommer upp i så hög puls.

Om musiken är bra så kan jag pressa mig ytterligare. Ikväll får jag tacka Nina för den underbara musiken. Flera 80-talslåtar bjöd hon på idag, bland annat Def Leppard och Simple Minds. Tack för det Nina!

Nedan kan ni se hur min puls var under kvällens pass. Det blir som ett intervallpass med 12 intervaller på ca 3-4 minuter med 30 sekunders vila emellan. 166 (86% av min maxpuls på 192) blev kvällens snittpuls.


Mot nya mål

Efter några dagars betänketid har jag till slut kommit fram till vad jag vill med min träning.

Jag har en dröm om att nån gång klara medaljtiderna på Vasaloppet och Lidingöloppet. Gränsen för att ta medalj på Vasaloppet är segrartiden + 50%. I år hamnade den på 6.16. Gränsen för silvermedalj på Lidingöloppet är på 2.15.

Jag har inte satt upp nån tidsgräns för när jag ska ha klarat målen, bara att jag nån gång ska klara det. Delmål på vägen blir att klara att springa milen under 40 minuter och att springa Göteborgsvarvet under 1.30.

Sen är det ju bra om jag närmar mig mina långsiktiga mål sakta men säkert. Jag sprang Lidingöloppet i fjol på 2.27 så rimligt vore att sikta på en tid strax över 2.20 i höst. Vasaloppet vet jag fortfarande inte om jag kommer åka nästa år men om jag gör det så borde målet vara att vara närmare medaljtiden än i år. I år var jag 32 minuter ifrån.

Hur ska jag klara min mål då? Ja, öka på träningen kommer jag inte att göra. Jag tränar redan nu ganska mycket. Istället får jag försöka ha ännu mer kvalitet i träningen. Vad gäller löpning så tror jag att jag behöver träna mer fart för att bli snabbare. Skidåkningsmässigt handlar det om teknik. Att lära mig åka på rätt sätt skulle spara mig mycket tid på Vasaloppet.

Jag har tre löppass bakom mig efter Vasaloppet och det har känts bra. På söndag åker vi upp till Branäs. Då blir det skidåkning både utför och på längden. Sen blir det full satsning mot Göteborgsvarvet. Mitt huvudmål där blir att slå mitt pers från 1991: 1.32.50. Om jag kommer under 1.30 redan i år får det bli en bonus.

Lite distans

Nu har jag fått lite distans till Vasaloppet.

Och jag är fortfarande inte riktigt nöjd med placeringen. 500 placeringar bättre än i fjol är ingen jätteutdelning för den träning jag lagt ner det senaste året. Men att komma under 7 timmar var anledningen till att jag startade den här bloggen så det är jag nöjd med att jag klarade.

Och det är som Lars Suther säger i kommentaren till förra inlägget. Det är svårt att ha ett enda lopp som målsättning eftersom så mycket kan hända. Särskilt i Vasaloppet.

Så vad ska jag sikta på härnäst? Jag har en del funderingar och det kanske är bättre att till expempel sikta på att göra en viss prestation senast det året jag fyller 40 (2012). Då har jag några år på mig att lyckas.

Det skulle kunna handla om att klara medaljtiden på Vasaloppet (vinnartiden + 50%) eller medaljtiden på Lidingöloppet (2.15).  Men detta är bara något jag funderar på och inget jag har bestämt. Jag vet inte ens om jag kommer åka Vasaloppet nån mer gång. Just nu är jag inte supersugen direkt men jag vet ju att när vintern kommer så kanske det känns annorlunda.

Ni som läser detta får gärna komma med kommentarer kring detta.

Vasaloppet blev en besvikelse

Jag hade högt uppsatta mål inför Vasaloppet. Men loppet gick inte riktigt som jag tänkt mig.

I fjol hade jag lite flyt i första backen men det hade jag inte i år. Såg att det kom många åkare från startled bakom mig och jag ser nu att jag låg på placering 4889 i Smågan. Många åkare att åka om för att nå mitt mål med andra ord.

Kände mig heller inte jättepigg i kroppen så jag tog inte så många placeringar. Sen hände det som inte fick hända strax efter Risberg. En åkare åkte över min stav samtidigt som jag bytte spår och då rök trugan på vänsterstaven. Detta hände i en nedförsbacke så det var ingen större idé att åka tillbaka och försöka hämta den. Bara att försöka åka så gott det bara gick. Problemet var att det var 12 km till nästa kontroll i Evertsberg. Fick slita ont för att hänga med de andra åkarna. Staven sjönk ner ganska mycket när jag stakade så det blev mycket diagonalåkning.

I Evertsberg fick jag en ny truga fastlimma efter ett tag (de var inte jättesnabba där direkt). Så där tappade jag ytterligare placeringar. Men sen kunde jag i alla fall åka på som jag ville även om jag i år tyckte det var svårare att åka om. Min ben var ordentligt trötta så jag orkade ta så många placeringar från till Hökberg.

Men efter Hökberg är det nästan bara stakåkning så då fick jag upp farten igen och tog en hel del placeringar. Skönt att jag orkade med att komma under 7 timmar i alla fall. Tiden blev 6:48:14 och en placering på 4203.

Utan stavproblemet hade jag väl kommit bland de 4000 bästa men mycket mer än så hade det nog inte blivit. I ärlighetens namn så hade jag vad som krävdes denna dag. Skidorna var bra så där finns inte heller nåt att klaga på.

Det är ytterst tveksamt om jag kommer att åka Vasaloppet igen. Nu har jag klarat mitt gamla mål om att komma under 7 timmar. Det får nog bli slutpunkten.


Om ni vill se min målgång så finns den här. Jag kommer in i mål ca 48 minuter in i filmen längst ut till vänster från kameran sett. Stakar i mål i en gul och svart jacka och kramar om en fotograf från Photomic  som jag känner efter loppet.

RSS 2.0