Mycket rullskidor

Det blir en hel del rullskidor just nu. Delvis för att jag har minskat på löpningen för att foten ska få återhämta sig men även för att det känns så bra med rullskidor.

I tisdags blev det långa backintervaller i Timmerbacken som är ca 1,6 km lång. Det tog knappt 8 minuter att ta sig upp. Det gjorde jag 3 gånger. Problemet var att ta sig ner. Det fick bli att ta av sig rullskidorna och gå/springa ner. Varmt och jobbigt var det men jag är helt säker på att det var nyttigt.

I går körde jag återigen min testrunda där jag kör max. Denna gång rullade det väldigt lätt (mycket pga värmen) och det nya fartrekordet är nu 2:48/km. Känns oerhört kul men samtidigt överraskande att jag redan nu i maj ligger så här bra till.

Det närmaste ska jag försöka mig på att springa lite också för att se om det fungerar. Vore väldigt trevligt.

Berg- och dalbana

Min träning är som en berg- och dalbana just nu.

Ena dagen går det jättebra.

Nästa dag är man nere på jorden igen.

Häromdagen berättade jag ju om att jag sprungit 10 km utan att få ont. Jättebra! Jag firade det hela med att köpa nya skor: Saucony Kinvara 2 (se bilden).

I tisdags dök de upp och jag gav mig genast ut på en runda med dem. Jag borde kanske räknat ut att vänsterfoten inte tyckte det var en jättebra idé. Jag fick ta en del gångpausar på vägen och efteråt har det varit lite svullet i foten. Smart drag Anders!

Så nu är det tillbaka till de gamla skorna med inläggen och korta, korta pass tills foten är redo igen.

Tur är väl att det finns annat som känns bra. Riktigt bra faktiskt. Rullskidträningen går över förväntan och faktum är att jag är i lika bra form nu som jag någonsin har varit. Jag har lagt ner en hel del tid på det nu i vår och det har gett resultat. Jag har en testrunda där jag kör allt vad jag kan och idag var jag endast 1 sekund från att persa (perset gjorde jag i somras).

Återstår att se vad berg- och dalbanan har att bjuda på nästa gång...


10 km utan att få ont!

Så kom då äntligen den där dagen när jag klarade av att springa 10 km utan att få ont i foten.

Igår gav jag mig ut på en drygt 10 km lång löprunda mot Ardala och tillbaka och det kändes faktiskt riktigt bra. Lite stelt till en början men det släppte snart. Mot slutet var det tröttheten i benen som var det jag sprang och tänkte på och det är ett gott tecken.

Senast jag sprang så långt utan att få ont är faktiskt på Läckövarvet i Juli 2010 så det var ett tag sen. Jag kan säga att det har varit mycket frustration på grund av denna fot. Att kunna springa är något jag inte vill vara utan.

Men nu lutar det alltså åt att foten är på väg att bli bra och att jag kan börja springa mer kontinuerligt. Jag ska dock inte stressa fram något utan ta det ganska lugnt och ta det steg för steg.

Det är fortfarande 2013 som är det stora målet med Göteborgsvarvet och Lidingöloppet.

Fortsatt åt rätt håll

Det går fortsatt åt rätt håll vad gäller löpningen. I måndags blev det backintervaller och igår 5 km i hög fart (4 min/km). Båda passen kändes bra. Det är lite stelt i foten men jag tycker att det blir stabilare för varje vecka som går. Det är bara att hoppas att det fortsätter i den här riktningen.

Annars är det mest rullskidor nuförtiden. Där känns det riktigt bra och jag känner mig i princip i fas med andra år. För första gången har jag också anmält mig till en rullskidtävling. I augusti ställer jag upp i Alliansloppet (Trollhättan-Vänersborg), ett lopp som är 56 km och seedningsgrundande till Vasaloppet.

RSS 2.0