Spinning med fys

Hade tänkt mig lite spinning ikväll. Endast spinning. Men Harriet på "gymet" lurade med mig på första kvarten av fysen innan spinningen. Och den består av ganska hård "uppvärmning". Högt tempo är det och pulsen kommer upp ganska snabbt. Sen är det sjukt jobbigt för låren också.

Så jag var ganska mör när jag startade spinningen. Men det släppte faktiskt efter några minuter och spinningen gick faktiskt riktigt bra. Jag kunde trycka på bra med benen. Tyvärr kom jag väl inte upp i några jättehöjder vad gäller puls men jag tror det här var bra för min kondis i alla fall.

Nytt fokus

Det gick tydligen nåt terränglopp i helgen. Vet inte vad det var för något men det går tydligen nästa år igen och det kanske skulle vara trevligt att vara med då.

Men nu fokuserar jag fullt ut på första söndagen i mars (160 dagar dit) istället där jag alltså ska försöka kamma hem den där efterlängtade medaljen. Jag behöver alltså förbättra mig ca 40 minuter från förra året (beroende på vilken tid vinnaren får).

Hur ska det gå till då? Jo, jag tror stenhårt på att nöta på med min rullskidträning som jag gjort men att försöka få in mer backintervaller. Sen kommer jag komplettera det med styrketräning men även köra mycket balansträning.

Men på rullskidor kommer jag inte upp särskilt högt i puls så jag behöver också få högintensiv träning. Skidgångsintervaller i slalombacke är precis det men det gjorde jag bara en gång i fjol och det behöver jag nog göra fler gånger. Spinning är också bra träning för där kommer jag lätt upp i hög puls.

Sen är det ju det där med tekniken. Det får ju naturligtvis vänta tills jag kommer på snö (men så länge så får jag nöja mig med balansträning). Jag tänkte vara med på IFK Skövdes träningar i vinter. Tyvärr har inte Istrum några egna skidträningar så jag har helt enkelt blivit medlem i IFK Skövde för att få ta del av deras träning.

Jag tar för övrigt tacksamt emot idéer på hur jag annars kan förbättra mig i skidspåret.

Rudis?

Ortopeden på Carlanderska har sagt sitt. Jag är dum i huvudet eller också vill han att jag ska bli det. Han skrev ut "Orudis Retard 200 mg" till mig. Hur tolkar man det?

Jag blev lite lugnare när jag gick in på nätet och kollade vad det var. Det visade sig vara en inflammationshämmande medicin. Min vad är alltså inflammerad och behöver vila och medicin. Ska äta detta i 10 dagar sen ska jag hålla upp en vecka innan jag äter i 10 dagar till.

Tills vidare blir det alltså ingen löpning för mig. Men det spelar mindre roll nu. Mitt fokus ligger redan nu på Vasaloppet och det kommer smitta av sig på min träning det närmaste. Rullskidor är givet. Sen lutar det åt spinning för att få upp pulsen ordentligt. Lite simning kanske är på sin plats också.

Förresten, på förpackningen står det att en av biverkningarna är att man kan bli yr av medicinen. Tog en tablett förut och jag känner mig faktiskt lite borta. Eller det kanske bara är jag som är lite rudis.

Kastar in handduken

På min cykeltur till jobbet i morses tog jag mitt beslut om Lidingöloppet.

Och det blev ganska självklart när jag fick tänka efter lite. Jag kände i morses att det var stel och ömt. Men det var egentligen inte det som gjorde att jag tog beslutet att inte starta.

Risken att få bestående men efter att springa 30 km i kuperad terräng är överhängande för mig och det var det som fällde avgörandet. Loppet kommer ju också tillbaka nästa år så det är bara att se framåt även om det givetvis känns bittert att inte starta när man siktat på detta hela säsongen.

Jag ringde också direkt till kundtjänsten där jag har min sjukvårdsförsäkring och fick faktiskt tid hos en ortoped på Carlanderska (eller rättare sagt SportsMed) i morgon.

Jag återkommer i morgon om hur det har gått där och önskar samtidigt alla som ska starta Lidingöloppet stort lycka till.

Och testet gick?

För en stund sen utförde jag mitt test inför Lidingöloppet. Och hur gick det då undrar ni kanske? Ja, svaret är att jag vet faktiskt inte. Låter det underligt? Jag ska berätta.

I måndags när jag var på massage fick jag med mig en värmesalva (se bilden) hem som jag skulle smörja in innan jag gav mig ut. Jag drog på ganska mycket för att vara säker på att det skulle ge effekt.

Och det blev jag varse efter ett tag att effekt det hade det. Till en början gick det fint men efter 15 minuter ungefär började det bränna lite där jag smörjt in. Sen blev det bara mer och mer av den varan. Ett tag var det nästan olidligt.

Kanske naturligt då att jag inte kände av någon kramp. Jag tänkte att jag fick härda ut och springa på så jag höll på i ca 40 minuter. Efteråt fortsatte det bränna men nu har det släppt.

Ni kanske förstår att det är lite svårt att avgöra resultatet av det här testet. Jag får väl helt enkelt känna av hur det känns i kväll och i morgon. Jag brukar få lite ont efteråt men får jag inte det kanske det är grönt ljus. Men jag vet faktiskt inte. Ska jag gör en liten test i morgon också eller ska jag spara mig till Lidingö?

Slutligen ett litet tips till er som ska smörja in er med den här salvan. Ta inte för mycket! :-)


Väntan på domen

Jaha, då sitter jag här på tisdagskvällen och är sugen på att ge mig ut och testa hur det skulle kännas att springa.

I går var jag på massage och det känner jag av fortfarande. Känner mig lite öm i benen. Kajsa tyckte jag var väldigt stel i vänsterlåret så det masserade hon bort. Förhoppningsvis kan det hjälpa  (drömma kan man alltid).

Men hur sugen jag än är tror jag det är bättre att vänta tills i morgon. Då får kroppen några timmar till på sig att hämta sig från massagen och även lite mer tid att läka.

Men i morgon är det alltså dags för mitt test inför Lidingö. Vad tror jag om utgången då? Jag ger det ca 20% chans att det ska gå så pass bra att jag kommer till start.

Jag återkommer i ärendet i morgon kväll.


Vattenskidor

I brist på löpträning passar jag på att träna inför Vasaloppet. Så är mycket rullskidor har jag aldrig kört tidigare år tidigt på hösten.

Idag var det dags för höstens första långpass. Det hade regnat innan och regnade även ganska mycket under min runda idag så det liknade mer vattenskidor än rullskidor. Det skvätte rejält om mina skidor när jag for fram.

Men det störde mig faktiskt inte så mycket. Rundan förbi Hangelösa och Lundsbrunn på drygt 37 km avklarades på 2:15 och efter det passade det riktigt fint med en bastu och tillhörande öl.

Test failed

Det har gått framåt med löpningen. Så bra att jag vågade mig på ett test i går för att se om jag kunde tävla på 10 000 meter i morgon. Det gick bra första halvtimman då jag inte kände något men sen började det krampa i närheten av hälsenan så jag fick stanna och stretcha lite. Sprang vidare men krampen kom tyvärr tillbaka. Stannade och masserade runt hälsenan och då gick det springa igen utan att krampen kom tillbaka.

Även om det gick bra igen i slutet räknar jag detta testet som ett misslyckande.  För att tävla på 10 000 meter på bana krävs det att man är fullt frisk. Och det är jag inte.

Känner ändå att det är på väg att försvinna eftersom jag kan springa längre sträckor nu utan att få ont och att det inte gör ont när jag kommer i mål eller dagen efter.

Jag blir nog funktionär på loppet i morgon istället och på fredag blir det nog cykel eller rullskidor. Jag kommer vara sparsam med löppassen nu inför Lidingö. I början/mitten av nästa vecka gör jag nog ett nytt litet test. Misslyckas det blir det ingen start i det lopp som var mitt stora mål för säsongen.


Viktigt att få hjärtat att slå

I vintras såg jag på TV när visade hur Emil Jönsson tränade. Och han sa en ganska enkel grej: "Det är viktigt att få hjärtat att slå så många gånger som möjligt". Det har jag anammat den här veckan.

En vecka som varit ganska bra.

Att jag har haft ont i foten har väl inte undgått nån som läser bloggen och jag tror det blir lite tjatigt att läsa om det varje gång. Kan bara säga att det känns bättre och bättre. Idag har jag till och med vågat mig på två stycken backintervaller på knappt 400 meter på Skaraberg.

Det jag är nöjd med den här veckan är att jag har hållit igång träningen bra. Förutom måndagen har jag utfört nån fysisk aktivitet varje dag. Det har handlat om löpning, rullskidor, cykel, spinning och crosstrainer. Varierat och bra precis som jag vill ha det.

I morgon blir det dock träningsfritt. Det behöver nog både knopp och kropp. Längre än så vill jag inte planera just nu. Men att jag ska försöka låta hjärtat slå några extra slag på tisdag är nog ingen högoddsare...

Det går framåt

I går var jag på spinning och fick mig en genomkörare. Bra för mig att komma upp ordentligt i puls. Det blir för lite av den varan nu när jag inte kan springa ordentligt.

Idag stack jag ut och sprang/promenerade och det var en trevlig upplevelse. Denna gången sprang jag mer än jag gick och sammanlagd löpning blev nog 4 km. Alltid nåt.

Får se om jag klarar av en hel runda utan promenad i helgen. Jag ska försöka skynda långsamt. Men det är svårt...

Genomblödning

Efter mitt något deppiga inlägg häromdan kan jag meddela att jag är lite gladare idag.

Jag var hos min bror som är naprapat i tisdags och han hitta lite låsningar i ryggen och sen körde han ström. Efter det kändes det som foten kändes bättre nästan med en gång.

Så jag har börjat känna på löpningen igen. Men då bara genom att varva promenad med lite löpinslag. Känns som det är bra att få lite "genomblödning". Och foten har reagerat positivt på det. Efteråt kändes det ingenting. Det har tidigare svullnat upp lite efter mina rundor men nu gjorde det inte det och idag kändes foten riktigt bra.

Idag tog jag en cykeltur också det för att få lite genomblöding och för att hålla upp konditionen. I morgon blir det spinning för första gången på länge. Då kommer jag definitivt att få upp pulsen rejält. Det var verkligen ett bra tag sen.

Sen fram emot helgen kommer det nog bli en löprunda igen. Hoppas verkligen på att foten känns bra då också.

Lidingöloppsstart i fara

Det är löpvila som gäller för mig igen.

Efter torsdagens löppass (det som jag skulle avbrutit när jag fick känningar) har jag haft ont i foten och detta har börjat släppa först idag. Men jag måste ju på något sätt hålla igång träningen och rullskidor är ju väldigt bra träning inför Vasaloppet. Man får ju tänka lite långsiktigt...

Så det har blivit rullskidor både igår och idag. Idag tog jag ett längre pass förbi Varnhem och det gick riktigt bra. Ett 28 km långt pass i 3:16-tempo blev det.

Visst är jag nöjd med min rullskidträning det senaste. Jag har sen i slutet av juli hunnit med drygt 14 mil på 10 pass. Det har jag inte varit i närheten av tidigare år.

Men viktigast för mig just nu är att bli kvitt problemen i min fot. Min taktik kommer att vara att denna gång ta promenader och sen lite då och då känna på lite löpning i tex 30 sekunder för att sen gå igen. Förhoppningsvis funkar detta och då kan jag kanske öka på löpningen efterhand. Funkar det inte så får jag vila från löpningen längre helt enkelt. Kommer nog starta med detta försök nån gång nästa vecka.

Jag börjar känna att en start i Lidingöloppet är i stor fara just nu.

Kramp i hålfoten?

Efter gårdagens massage hade jag stora förhoppningar om att dagens löprunda skulle gå bra. Jag startade också i ett hyfsat tempo och kunde öka allt eftersom.

Jag sprang mot Petersburg och där hägrade "femman" som egentligen är 4,8 km lång. Jag ökade ytterligare och höll 3:55-tempo på det varvet och stämplade in på 18:42.

Jag saktade ner något på vägen hem och fick ett snitt på strax över 4 minuter/km. Egentligen borde jag vara jättenöjd eftersom benen var superpigga.

Men sen var det ju det där andra. Det som jag känner av lite när jag springer. I dag hade det flyttat sig ner i foten så det kändes nästan som jag hade lite kramp i hålfoten. Jag hade mina planer på att avbryta men nu är jag så less på det här så jag tänkte att "va fan, lite kramp i hålfoten kan jag väl inte stanna för". Så jag körde vidare.

Enligt alla skolböcker skulle jag väl stannat och gått hem men den lektionen hade jag just för tillfället glömt.
Bra eller dåligt? Ja, det får väl tiden utvisa.

Jag tog en liten runda efteråt tillsammans med Emma och då tog jag på mig mina gamla Asics med rejält pronationsstöd. Och vips så kände jag ingenting. Visserligen var det inget jättetempo men jag fick en känsla av att mina fötter lutar lite annorlunda med dessa skor på och att detta kan göra att jag inte får den här krampen eller vad det nu är.

Nästa runda ska jag prova de gamla skorna igen och se vad som händer. En annan idé kan vara att tejpa foten för att ändra vinkeln lite.

Eller också lägger jag ner hela skiten och åker rullskidor istället...

Roten till det onda?

Var ute och sprang idag igen. Denna gång blev det nästan 4 km. Men känslan var inte riktigt lika bra som igår. Men känningarna kom längre ner mot foten denna gång.

Men jag hade tid för massage hos Kajsa idag och jag hade mina förhoppningar om att hon skulle hitta problemet. Och jag tror faktiskt att hon gjorde det. Hon noterade att jag var oerhört stel framförallt där vadmusklerna fäster mot hälsenan (se bild).

Hon fick kämpa rejält för att fä bort min stelhet men hon lyckades till slut. Hoppas nu bara att det var detta som har varit problemet hela tiden.

I morgon ska jag försöka mig på att springa igen. Då om inte annat lär jag märka om detta var roten till det onda.

RSS 2.0