Ikappåkt av en 10-åring

I går fick jag min andra strömbehandling av min bror och sen gav jag mig ut på en cykeltur i det vackra vädret.

Förbi Härlunda och mot Vinköl gick cykelturen. Väl framme i Vinköl stannade jag till och drack vatten utanför Ullbergs cykelaffär. Jag tog ett kort på mig själv där men det blev inget. Minneskortet var tydligen inte riktigt på plats.

När jag precis skulle cykla iväg igen kom det två killar  i 10-årsåldern på cykel och stannade och pratade med mig. De hade sett mig sväng ut från Härlundavägen och den ene slog vad om 10 kronor att han skulle hinna ikapp mig.

Han blev så glad när han såg att jag stannat vid Ullbergs för det innebar ju att han hade kommit ikapp. Den andre tyckte inte det var rätt eftersom jag stannat. Jag la mig inte i deras diskussioner utan cyklade vidare in mot byn och sen hem mot Skara igen.

Min vad känns något bättre idag men det är en bit kvar innan jag kan löpträna.

Vadskadad

Provade en lugn löptur igår för att känna hur min högra vad kändes.

Tyvärr hade jag lite känningar i vaden och idag var jag stel och öm. Så det är nog bra om jag håller upp med löpträningen ett tag. Passar egentligen inte så bra i och med att Lidingöloppet är om exakt en månad.

Bra dock att min bror är naprapat och idag har jag fått lite strömbehandling av vaden. På fredag blir det nog en behandling till.

Tills vidare är det cykling och rullskidor som gäller.


Cykling som omväxling

Löpning och rullskidor är det som brukar stå på schemat när jag ska träna.

Men eftersom jag har blåsor på händerna och känningar i en vad så blev det cykling idag istället.

Jag tog en tur till Lidköping och tillbaka. En och en halv timma var jag ute ungefär.

Problemet med vaden ska inte vara värre än att jag kan börja löpträna igen nästa vecka.

I skavsårets tecken

Förra lördagen fick jag rejäla blåsor efter att jag varit ute på rullskidorna. Mina handskar är ganska gamla så jag tänkte att det kanske berodde på det.

I går provade jag utan handskar och dessutom tejpade jag händer och fingrar på flera ställen. Men det hjälpte inte. Efter ett tag började det skav här och var. Jag stannade och tejpade på nåt mer ställe och körde vidare. Men det blev bara värre och värre.
 
När jag sen lyckades ramla omkull och skrapa upp armen var det droppen. Det var bara att ge upp efter en timmas rullskidåking.

Nu får jag vila händerna ett tag och nästa gång blir det dubbla handskar. Det borde göra susen.

GPS-mätare på gott och ont

Jag var hyfsat nöjd i dag när jag kom i mål efter tre varv på Istrums jobbiga 7,2 km-bana. Jag kom i mål på 1,45 och det skulle innebära att jag hade hållit under 5 minuter per kilometer.

Men säg den glädje som vara länge. I mål träffade jag en bekant som hade mätt upp banan till 6,8 km. Vips hade jag sprungit på 5:10 per km.

Lite jobbigt i och med att jag har som mål att springa på 5 minuter per km på Lidingöloppet. Men Istrums bana är riktigt tuff samtidigt som man hela tiden får akta sig för rötter och stenar i spåret.

Ni som följer bloggen kanske även kommer ihåg att jag råkade ut för samma sak i Midnattsloppet i Kvänum för ett tag sen. 10 km-banan var egentligen 9,4 km.

Funderar starkt på att skaffa en egen klocka med GPS. Då skulle jag hela tiden veta hur långt jag har sprungit.


Ja, jag är fanatisk

Det är många som tycker att jag är en träningsfantast.

Jag är beredd att hålla med.

Idag var vi på Skara Sommarland och bland annat körde barnen trampbil.

Så varför inte passa på att få sig ett träningspass. Så jag hoppade på en trampbil och satte igång. Men det var jobbigare än jag trodde. Mjölksyran kom ganska snabbt.

Men jag kämpade på. Att det stod flera barn i kö och skrek att det var deras tur att köra låtsades jag inte om att jag hörde. Jag skulle ju köra mina 70/20. 10 stycken hann jag med innan en tårögd 5-åring tog över.

Men det var det värt. Ännu ett kvalitetspass var genomfört. 

Wow, vilken skillnad

Testade min nya teknik på rullskidorna idag.

Och vilken skillnad det var. Den 24 km långa rundan förbi Uddetorp, Hangelösa och 184:an hem klarades av på 1.34, en km-tid på strax under 4 minuter.

Mitt tidigare pers på denna sträck var 1.48 (km-tid ca 4:30) och det var nån månad innan årets Vasalopp. Då körde jag  med frånskjut och fick därmed högre fart.

Visserligen är jag bättre tränad nu än jag var i februari men ändringen i tekniken märks tydligt. När jag fick till det bar det faktiskt iväg ganska fort. Jag blev faktiskt inte ens trött i armarna eftersom jag använde min tyngd mer för att få fart.

Att jag fick min teknik synad av min coach/mentor Britta var ett riktigt lyckokast. Men det finns faktiskt en del kvar att förbättra. Kändes som jag bara fick till tekniken bitvi men det  var faktiskt över förväntan eftersom det var första passet med den nya tekniken. Men det kommer fler pass längre fram och det är en hel del tid kvar till Vasaloppet. 197 dagar för att vara exakt.
 

Kamp mellan två krafter

När det gäller långa intervaller handlar det mycket om att tänka positiva tankar.

Att ligga på 90-95% av maxpuls i ca 10 minuter är jobbigt. Framförallt mentalt tycker jag. Det gäller att orka ligga kvar i samma fart och puls och inte släppa efter och bli bekväm.

Detta fick jag jobba med i dag när jag var i Petersburg och körde 3 intervaller på 2,4 km-slingan. Visserligen kändes benen fräscha men när jag kom upp i hög puls blev andningen häftigare och bara det gjorde att jag kände att jag borde sakta ner för att orka hela vägen.

Men det är där som det gäller att tänka positivt och inte ge efter för de negativa tankarna. Det blir som en kamp mellan "Kämpa på nu, det är det här som ger bra kondition" och "Vad synd det är om mig som är så trött. Jag tar och saktar ner lite så blir det lite mysigare".

Gissa vilken sida av mig som vann. Försten som gissar rätt får en snuttefilt på posten.

Orkeslös

Idag känner jag mig helt orkeslös.

Känns nästan som man gör efter en maginfluensa.

I går provade jag en ny teknik på rullskidor efter tips från min coach. Den nya tekniken orkade jag köra i 45 minuter. Sen var jag helt slut.

Cilla filmade mig också när jag åkte. Sen skickade jag den till min coach som hade en del synpunkter på min teknik. Det mesta såg överraskande bra ut men det fanns detaljer som behöver bli bättre. Väldigt bra att få den feedbacken.

Det får jag öva på när jag blivit piggare. I dag är det bara vila som gäller. Förhoppningsvis är det ingen sjukdom på gång. Jag får avvakta och se.


Golf - med risk att bli avstängd på livstid

Spelade en runda golf på Saxnäs golfbana på Öland. De var ganska fientliga mot turister verkar det som. Eller vad sägs om skylten som stod uppsatt vid rangen angående rangebollar. Dessutom hade de tryckt en härlig text på varenda rangeboll: "Stulen på Saxnäs golfklubb". Snacka om att förutsätta att man ska stoppa bollen i fickan!

Skylten på första tee är inte så tråkig den heller. Det fanns några skyltar till men de tog jag inte kort på.

Vi klarade oss faktiskt igenom banan utan att bli avstängda men frågan är om vi vågar oss dit igen. Man kan ju ana att det är en del som misskött sig på banan men man kände sig inte direkt välkommen dit.


Intervallträning på Öland

Tre intervallpass.

Det blev facit under Ölandsvistelsen.

På söndagen gick jag upp tidigt och gjorde mitt första pass. 3x10 minuter stod på programmet. Trots att det var tidigt kändes det ganska bra.

I tisdags var det dags för träning nummer 2. Jag körde lite kortare intervaller denna gång. 3-4-5-5-4-3-3 minuter blev det. Något segare i kroppen denna gång.

I går körde jag återigen 3x10 minutersintervaller. Till en början var det riktigt tungt men det blev lättare mot slutet.

Sammanfattningsvis är jag ganska nöjd med träningen på Öland. Eftersom jag kört en del långpass tidigare tyckte jag det var dags att köra en del intervaller.

Blev en del sena kvällar med diverse drycker så jag kunde nog varit piggare om jag undvikit det men lite njutning får man unna sig ibland.


RSS 2.0