I måndags var jag på återbesök hos läkaren och då fick jag även göra en röntgen av min fot för att se hur läkningen har gått. Tyvärr har jag inte fått några svar på det. Fick även OK på att börja belasta foten lite mer men tyvärr fick jag ont i foten efter det. Så resten av veckan har jag tagit det väldigt lugnt.

Har hunnit med 2 pass på motionscykeln sen dess men så länge jag inte vet svaret på röntgen vågar jag inte köra på för hårt. Så jag avvaktar ett svar från läkaren så länge.

Det är lite si och så med motivationen just nu. Efter omoperationen är jag lite i väntas tider nu. Om en dryg vecka ska jag tillbaka och då ska jag troligtvis röntga foten igen för att få veta om den läker som den ska.

Jag kan väl säga att jag är lite orolig. Tänk om foten än en gång inte läker. Vad händer då? Att operera ännu en gång är väl ingen idé? Men med största sannolikhet ska väl allt gå som det ska.

Med detta i baktankarna är det som sagt lite svårt med motivationen. Innan jag vet om jag kan börja belasta foten och börja träna ordentligt är det lite jobb med att få till konditionsträningen.

Men idag när jag såg Marcus Hellners insats i Touren blev jag genast motiverad igen och stack ner i källaren och körde styrka. Det kanske är svårt att förstå men jag är riktigt sugen på att bli sådär jättetrött som Hellner blev idag. Nåja, nästan så trött borde räcka i alla fall...

Då var det nytt år. I samband med det brukar man ju se tillbaka på den förra året. Man kan kort sammanfatta med att skidåkningen gick riktigt bra med Vasaloppet som en bra avslutning. I övrigt finns det inte mycket positivt vad gäller träning för 2011.

Jag väljer istället att blicka framåt. Utgångsläget är att jag är skadad, otränad och överviktig. Vägde ikväll in på 84 kg och där har jag satt en målsättning om att till sommaren väga 78 kg som jag har vägt förut.

Sen ska jag naturligtvis se till att bli skadefri och börja träna igen. Längre än så vill jag inte sikta just nu.

Styrketräning? Nej.
Rehab? Nej.
Motionscykel? Nej.
Inget? Ja.

Efter operationen för drygt en vecka sen har jag inte gjort något vettigt. Om inte bokläsning räknas till det då förstås. Men annars går det mesta ut på att bara vila och få foten att läka igen. Och det är ju det som är viktigast just nu.

Det är ju naturligtvis jobbigt att känna att man är i dålig kondition och att det är en lång väg tillbaka när väl den resan börjar igen. Men just nu orkar jag inte tänka så mycket på det. Nu vill jag bara bli hel igen och få möjligheten att röra på mig.

 

Ska åka till vårdcentralen på fredag och ta bort stygnen. Efter det tror jag att ska börja med lite styrketräning igen. Motionscykel vet jag inte riktigt när det blir. Får väl prova om ett tag för att se hur foten reagerar. Borde gå att cykla utan att belasta stortån alltför mycket.

Men fram till dess gör jag inget, ingenting alls.

 

Då var kryckorna framme igen. I går var jag i Göteborg och fick stortån tillrättad efter att den inte läkt efter förra operationen.

Den skruv som satt i foten togs ut och ersattes med 2 nya titanskruvar. Denna gång slapp jag bli nedsövd och kunde ligga och följa med i operationen istället.

Nu blir det flertalet veckor med kryckor och jag kan nog glömma allt vad längdskidåkning heter denna vinter. Möjligtvis kan jag kanske åka lite i mars om det finns nån snö kvar då.

Förhoppningsvis känns allt bra till våren och jag kan börja löpträna så smått. Men nu är det bara vila som gäller för att få en så optimal läkning som möjligt.

I mitt förra inlägg berätta jag om mitt bakslag med rullskidorna. Idag kom nästa. Och det var en rejäl käftsmäll: Jag behöver operera om min stortå.

På mitt återbesök i Göteborg nämnde jag det här med rullskidorna och att jag hade lite känningar i stortån. Beslut om röntgen togs omedelbart och jag kastade mig direkt iväg till Karlanderska för att få lite bilder på foten. I knappt 10 minuter befann jag mig på Karlanderska och med mig tillbaka hade jag en CD-skiva med bilderna i (måste vara rekord).

Dessa dundrade jag in med på läkarens rum. Han tog upp bilderna i datorn direkt och konstaterade ganska snabbt att operationen i tån inte var läkt. Den delen av operationen skulle vara det minsta problemet. Den "riktiga" operationen med ledband och senor har dock gått bra. Men extragrejen som gjordes har av någon anledning alltså gått snett. Om operationen gått fel eller om jag slarvat i min rehab står skrivet i stjärnorna.

Redan nu på måndag blir det operation eftersom det fanns en risk att skruven som var satt i tån kunde gå av. Det gick väldigt fort idag från det att jag kom in tills jag fick besked om att jag skulle operera mig redan om några dagar.

Jag har ännu inte smält detta riktigt. Tror jag får återkomma med fler tankar senare.