Tydliga tecken

Vi har trädgårdsmöbler i plast som vi har haft sen vi flyttade in i huset för fem år sen. I eftermiddag var det fint väder och då satt jag och läste bok. Efter ett tag tänkte jag luta mig lite tillbaka och då brakade det plötsligt till. Stolen hade gått sönder. Fick höra en liten pik från min sambo att jag nog vägde lite för mycket...
image3
Men det fanns ju fler stolar. Jag tog helt enkelt en ny. En halvtimma senare brakade det loss igen. Plötsligt satt jag på marken med stolen i bitar under mig.

Tydligare tecken än så kan man väl inte hitta? Lite senare var jag på väg ut på en löprunda.

Jag springer mycket runt Hindsbosjön, en slinga som är ca 2 km. Jag sprang två varv och fick faktiskt en ganska bra tid om man jämför med i april då jag var i bra form. Så det känns ju bra. Ingen känning i höften heller för den delen.

Men man undrar ju vad som ska gå sönder härnäst...

Triathlontävlingen gick åt skogen

Har spelat fotboll i Ardala GoIF, division 5, förut och häromdan ringde tränaren Peter Bergsten och frågade om jag ville vara med på en Triathlontävling. Man skulle simma 10 längder i bassängen i Ardala och sen cykla 15 km och sen springa 6 km. Man skulle vara tre i varje lag.

Självklart tänkte jag. Det blir ju bra träning.

Simningen gick bra även om det var riktigt jobbigt. Eftersom det var så många samtidigt i bassängen blev det ordentlig "sjö" och jag hade stora problem att orka hela vägen.

Vi gick ut till cyklingen som tvåa. Vi hade häng på täten och vi kände att "Det här tar vi". Efter en knapp kilometer, på en gammal järnvägsbank, började plötsligt min cykel att svänga av vänster. Jag försökte styra, men till min stora förvåning gick det inte.  Styret hade lossnat. Jag hann ropa till de andra i laget: "Det här går åt helvete!!!" innan jag for rakt ner i diket som var ca 1,5 meter djupt... Mirakulöst nog slog jag mig inte så farligt. Jag blödde lite på armbågen och hade lite känningar i sidan men annars var det inte så farligt.

Besvikelsen var  dock stor. Jag hade sett fram emot den här tävlingen. Jag försökte laga styret men det vara bara att ge upp.

Det var bara att gå tillbaka till startplatsen igen. Jag genomförde i alla fall löpningen med mitt lag senare och fick en ganska bra träning ändå.

Senare på kvällen var det prisutdelning och jag blev utsedd till "bäste cyklist".

Ja ja, ölen smakade bra efteråt i alla fall...

Sommarträningen

Efter att det börjat kännas bättre i höften har jag successivt ökat min träningsdos. Jag försöker göra tre pass i veckan. Eftersom jag inte vill råka ut för liknande skador som med höften varierar jag nu min träning mer.

Jag kör cykel, löpning och inlines (med och utan stavar). Passena brukar ligga på 40-60 minuter.

Även om jag fortfarande inte är bra i min höft har jag faktiskt kunnat köra cykel och inlines utan problem. Löpningen har också blivit bättre. Har kunnat springa 5 km utan att känna nåt i höften. Eftersom jag tycker löpning är roligast och lättast att intervallträna, så hoppas jag nu att höftproblemen ska vara ett minne blott.

Bakgrund

Efter Vasaloppet 2007, då vädret förstörde spåren, ville jag bara ha revansch. Jag tyckte att jag hade tränat på ganska bra inför loppet och siktade på 7 timmar. Men efter första backen var det bara att glömma. Det var bara att slita på i det bakhala föret.

När jag väl kom i mål var det bara en sak som gällde: Revansch i Vasaloppet 2008.

Därefter startade jag träningen. Träffade även landslagsåkaren Britta Norgren, som var och pratade på mitt jobb, och hon inspirerade mig till att träna ganska hårt.


Tyvärr koncentrerade jag mig för mycket på löpning långa distanser och i början av april fick jag ont i min högra höft. Varje gång jag försökte springa så fick jag ont efter 10 minuter. Har besökt flera läkare som inte har kunnat säga exakt vad det är. Har även gjort magnetkameraundersökning, som inte visat nåt.

Har också haft hjälp av min bror Ove som är naprapat. Han har kört med strömapparat på mig.

Jag har även kommit till Skövde Rehabcenter där jag har fått bra hjälp. De gjorde en funktionstest på mig där det visade sig att mitt högra ben var väsentligt mycket svagare än vänster. Därefter har jag styrketränat mitt ben och nu börjar det faktiskt att kännas bättre.

Så nu kan jag starta min blogg om vägen mot mitt mål: Under 7 timmar på Vasaloppet 2008.

RSS 2.0