2:39-tempo

I år var första gången man kunde seeda sig till Vasaloppet genom att åka ett rullskidlopp. Alliansloppet gick i helgen och det hade naturligtvis varit trevligt att åka detta men jag tänkte på förhand att Vasaloppet skulle vara stenhårda i seedningen sen har jag inga tävlingshjul heller vilket definitivt hade krävts.

Under 2:28 på 56 km hade jag behövt åka på för att klara seedningen till led 4. Det motsvarar en km-tid på 2:39. Jag åkte i lördags 24 km i 3:19-tempo så där finns en viss diff om man säger så. Hur fort det går med tävlingshjul har jag ingen aning om. Men jag tror inte att jag skulle kunna åka under 3 min/km i snitt.

Men jag ska definitivt klara seedningen till led 4 i vinter. Men då får det bli på snö.


Första testet avklarat

Då var det första löptestet avklarat. 10 minuter i lugn och fin fart och det kändes riktigt bra. Jag kände verkligen efter men hur jag än försökte så kände jag ingenting ifrån varken vaden eller foten. Så det får jag se som ett bra test.

Men jag andas inte ut än. Nästa test blir längre och då kommer jag nog verkligen veta om jag är frisk och kry.

För säkerhets skull kommer jag få strömbehandling i eftermiddag och massage i morgon kväll.

Positivt eller negativt?

Har nu inte sprungit en meter sen i tisdags förra veckan på grund av mina känningar i vänster underben.

I morgon ska jag dock våga mig på ett litet försök att springa. Jag har lovat mig själv att även om det känns riktigt bra bara springa i max 10 minuter. Men jag har mina aningar om att det inte kommer att kännas helt bra i benet.

Jag har gjort vad jag kunnat, dvs varit hos min bror och fått ström, ätit Voltaren, kört tåhävningar och balansplatta. Men har jag vilat tillräckligt länge eller behöver jag mer vila? Det återstår att se i morgon. Men känslan är som sagt att jag inte ens kommer att springa mer än några minuter innan jag inser att jag fortfarande är skadad.

Men något positivt finns det i alla fall att berätta. Jag har fått tillfälle att åka rullskidor en del det senaste och det går riktigt, riktigt bra. Det går med mina mått mätt riktigt snabbt just nu och jag börjar så smått att längta till vintersäsongen.

Men där är jag alltså inte än. Lidingöloppet närmar sig med stormsteg. Hinner jag bli skadefri tills dess eller inte?

Löpvila

Nu har jag till slut tagit det beslut jag borde tagit tidigare.

Jag vilar från löpningen ett tag och kör bara alternativträning. Jag har haft känningar i mitt underben på vänster sida ett tag. Det har inte gjort jätteont med det är något där som inte står rätt till. Jag skulle kunna köra på och hoppas på att det inte blir värre men det är ju inte jättesmart.

Surt bara att behöva avstå från löpning nu när jag närmar mig Lidingöloppet och egentligen ska springa som mest just nu. Men det finns ju så mycket annat att träna så jag ska nog inte försoffa mig helt. Rullskidor, simning och cykel finns ju att tillgå. Sen borde väl vattenlöpning med wet vest fungera?


Tåhäv och balansplatta

Jag borde egentligen göra det regelbundet. Tåhäv alltså. Det är bra träning för vaderna som jag, om jag tänker efter, brukar få problem med varje år vid den här tiden. Det beror naturligtvis på att jag springer mer i kuperad terräng och då kommer vaderna med mer.

Men nu har jag börjat igen och ska försöka hålla i det den här gången. Sen har jag också skaffat mig en balansplatta. Bra träning för just balansen bland annat.


Backträning gäller

Backträning.

Det blir en del av den varan just nu. I morses gav mig bort till Skaraberg (ja, jag får springa en kvart för att hitta en bra backe). Där finns det en nästan 400 meter lång backe som passar perfekt för just backträning.

8 gånger hade jag bestämt mig för att köra och så blev det också. På vägen hem passade jag på att trycka på lite i de backar jag passerade. Det var bra tryck i benen idag så jag är nöjd med passet. Precis vad jag behöver inför Lidingöloppet.



Tog med lite bilar på rundan

På mina långpass brukar jag ta med något gott att smaska på under tiden jag är ute och springer. Idag blev det Ahlgrens bilar. Vad brukar ni ha med er?


Nya skor




Här har ni mina nya skor: Saucony Progrid Ride 3. Jag har precis varit ute och provat dem och de kändes riktigt sköna. Något lättare (326g) än mina förra skor, Progrid Triumph 6. De gamla skorna har gått lite hål i och läcker in vid blöta pass och efter 110 mil i dem var helt enkelt dags att springa in ett par nya inför vintersäsongen.

Dagens pass var 4x6 km i terräng i Petersburg tillsammans med Karl. Ett riktigt bra pass blev det. Trevligt och bra att ha Karl som sällskap. Han driver upp tempot och jag får försöka hänga på. Perfekt för mig. Vi höll 4:20-4:30-tempo på varven som avslutades med 90 sekunder vattenpaus.

Tillsammans med löpning till och från Petersburg blev det nästan 3 mil i de nya skorna. Det kommer nog bli fler mil i dessa. Var så säker.

Ström gav fart

Jag har som jag nämnt förut haft lite känningar på baksidan av vänster underben. I måndags simmade jag några längder i badhuset och på tisdagen fick jag strömbehandling på benet av min bror.

Det tillsammans med en del stretching har hjälpt. I går var jag ute och kände på det lite och jag den lilla överansträningen eller vad det nu är gjorde sig inte påmind. Jag vågade mig till och med på två stycken backintervaller på Skaraberg. Gick riktigt snabbt.

Jag fick dock spara mig lite för idag var det dags för träning med Istrum där det blev en blandad kompott av intervaller. Eller vad sägs om 3x400, 3x200, 5x150 och 1x800. Mina ben var hyfsat pigga och jag är särskilt nöjd med sista 400-ingen som gick på 1:07. 800 meter som avslutning var dock ingen höjdare. Benen var inte redo för detta och det kändes som jag småjoggade när jag sprang så jag var väldigt överraskad när klockan bara hade tickat iväg till 2:40.  Hade det stått 3 minuter blankt hade jag inte varit överraskad.

Vad händer träningsmässigt härnäst då? Ja, jag vet faktiskt inte. Nån som har nån bra idé?

Billingen gjorde mig inte besviken

Bästa träningen inför Lidingöloppet i närheten där jag bor är helt klart Billingen. För första gången i år gav mig dit idag tillsammans med Magnus för att köra Billingehusloppet (10,5 km) och lila milen. Många stigmeter blir det på dessa 20 km.

Det var lite tunga ben för min del men det gick hyfsat ändå. 46 minuter på första varvet och på den tuffa lila milen blev det 45 minuter. Magnus var med mig på första varvet men körde en annan slinga när jag sprang lila milen.

Bra träning blev det för mig och denna vecka har varit riktigt bra träningsmässigt. Jag har tyvärr lite känningar i vänster vad och lite i mina baklår. Det blir behandling hos min bror som är naprapat på tisdag. Det ska nog göra susen.

Nere på jorden

Så var man nere på jorden igen.

Tog en snabbdistans på drygt 5 kilometer idag efter att ha varit i Stockholm med familjen några dagar.

Kände direkt att det skulle bli en jobbig resa. Blev rejält andfådd direkt från start utan att jag sprang särskilt snabbt. Och detta fortsatte hela rundan. Jag försökte springa avslappnat men det hjälpte inte. Jag var som sagt väldigt andfådd hela tiden och trodde att pulsen var skyhög men så var inte fallet alls. Konstigt nog var pulsen väldigt låg. Jag börjar undra om det är något fel på pulsklockan.

Så här har det varit ett tag nu. Jag har väldigt svårt att komma upp högt i puls. Är det någon av er läsare som har någon idé varför?

Njuter ännu

Jag njuter ännu i fulla drag av min insats från i fredags. Så här två dagar efteråt är jag fortfarande förvånad över att det gick så bra.

Förvånad över att jag kunde hålla 4-tempo hela vägen utan att bli trött.

Förvånad över att jag orkade hålla farten sista 4 kilometerna i kraftig motvind utan att ta i max.

Det var en märklig och mäktig känsla på en gång. Trots att jag sprang snabbt gick inte pulsen upp så högt. Faktum är att snittpulsen från loppet (176/89%) är bland det lägsta jag någonsin haft på en tävling.

Det kändes som det var någon annan som sprang åt mig eller att jag hade en extra motor som höll igång löpningen. Känslan var att jag hade kunnat springa snabbare men jag vågade helt enkelt inte.

När jag mot slutet förstod att jag hade chansen att komma under 1:25 fick jag dock ta i på allvar. Känslan när jag efter en rejäl spurt lyckades komma i under 1:25 var obeskrivlig. Jag skickar med en bild på min glädje efter loppet.




Hur kunde det gå så bra då plötsligt? Ja, jag har tränat väldigt bra senaste månaderna.  Särskilt viktigt tror jag det var att jag fick en bra start med några tuffa pass i Branäs i mars. Sen hade jag ju mitt miniläger i Stockholm som la en fin grund.

Jag har även varit med en del på Istrums Friidrotts träningar där vi kört mycket korta intervaller. Tror det varit riktigt bra för mig.

Sen fick jag en riktigt bra massage av Kajsa några dagar före loppet. Precis som jag fick innan Lidingöloppet i fjol. Verkar vara en bra grej för mina ben. Om inte annat är det riktigt bra placebo för mig. En ny massage är redan bokad några dagar innan årets Lidingölopp...

RSS 2.0