Backintervaller - förhoppningvis en vana

Backintervaller är riktigt bra löpträning. Och denna säsong är planen att få in den träningen oftare än i fjol.

Idag var det dags för backintervaller tillsammans med Linda och Karl. Väldigt positivt för mig att få lite sparring i löpningen. Vi körde 7 intervaller på Skaraberg á 360 meter. Vi sa direkt att det här måste vi göra en gång per vecka och att det vore trevligt att få dit några fler.

Hoppas nu detta har blivit en vana. Det skulle var trevligt om vi kunde bli ett gäng som tränade tillsammans. Sen finns ju alltid Istrums träningar att besöka.

Men för det mesta kommer jag nog ge mig ut ensam på mina löppass. Men kanske kan jag även få med mig min fru eller mina barn nån gång emellanåt...


Saucony eller Asics?

För några år sen bytte jag från Asics till Saucony eftersom jag alltid fick skoskav av Asics. Men idag tog jag fram mina gamla Asics igen och det kändes hur bra som helst i foten/vaden (sprang i går i mina Saucony och hade lite småkänningar). Kanske är det Saucony som har gäckat mig och min vadmuskel hela tiden?`

Men jag har sprungit i Saucony ett bra tag utan att få problem så jag är inte helt säker. Helt säkert är däremot att jag tänker prova mina gamla skor i några pass till och sen utvärdera detta.



Sprang för övrigt tillsammans med Cilla (min fru) idag och det var trevligt. En runda på 13 km runt Gröneskog lurade jag ut henne på och detta var nytt rekord för henne vad gäller längd på löppass. Jag hoppas vi får fler tillfällen att ge oss ut på träning tillsammans.

Hostig

Denna veckan har det hittills inte blivit någon träning alls. Jag har fått en lite jobbig hosta (och ont i bröstet varje gång jag hostar) som gör att jag avstår träning. Lite ont i halsen har jag också. Så lite synd om mig är det allt.


Löptestperiod

Den närmaste tiden kommer att fokuseras på att testa om min fot/vad blir sämre av att börja löpträna mer regelbundet än jag gjort senaste halvåret. Jag kommer att köra några pass denna vecka för att känna på det och sen får jag utvärdera om jag ska fortsätta eller vila helt från löpningen ett tag.

Jag har gjort korta löppass och det har fungerat även om jag känner att det är något där som "stör" där vadmuskeln fäster vid hälsenan. Nu ska jag springa lite längre pass (men med några gångpausar då och då) och då får jag nog det verkliga svaret på om det kommer att fungera.

Skidåkning i fokus i Sälen

Jag är just nu på skidsemester i Sälen och här blir det mycket utförsåkning. Men jag tycker det är trevligare att åka skidor på längden så jag har även gett mig ut i längdspåren några gånger. Jag brukar inte tycka det är så inspirerande att åka längd efter Vasaloppet vanligtvis men i år känns det annorlunda. Kanske beror det på att spåren här är så fina. Och naturen kan man inte klaga på heller.

Har klarat av spåren i Tandådalen och Lindvallen tidigare i veckan. Idag var det Högfjället som gällde. Milspåret var ganska kuperat så det var bra träning för mig. Gick bra första varvet men sen när det kom nysnö blev det rejält mycket trögare. Men bra skidåkning har det varit denna veckan.

Men nu blir det troligtvis inte någon mer längdskidåkning för mig denna säsong. Nu börjar löpsäsongen och jag hoppas att jag kommer bli kvitt min skada i vaden så att jag börja springa på allvar snart.

Utvärdering av Vasaloppet 2011

Efter Vasaloppet brukar jag göra en utvärdering. Ni har säkert legat sömnlösa och väntat på denna spännande läsning. Men nu behöver ni inte vänta längre. Här kommer den:

Jag har tidigare år analyserat varför det inte gick som jag tänkt mig. Nu känns det skönt att utvärdera varför det gick som jag tänkt mig, eller rättare sagt över förväntan. Förklaringen är nog egentligen ganska enkel.

* Jag har konditionstränat kontinuerlig utan längre uppehåll i snart 4 år sen jag startade bloggen. Jag har alltså successivt förbättrat min kondition och blivit mer och mer uthållig. Jag har klarat mig från sjukdomar men har haft några skador på vägen. Men trots skador har jag utfört alternativ träning. Tex i höstas när jag inte kunde springa. Jag körde med rullskidor och cykel bland annat.

* Det var tur i oturen att jag fick min vadskada i höstas. Då fick jag chansen att åka väldigt mycket rullskidor. Det stärkte definitivt min stakåkning.

* Jag har fått väldigt många skidmil på snö denna säsong. 115 mil blev det innan Vasaloppet. Det är oerhört mycket mer än jag haft tidigare år.

* Genom all träning har jag även förbättrat min teknik. Förra vintern fick jag bra tips av Lars Suther som jag har jobbat på en del. Sen körde jag nu i vinter ett varv på gröna milen med Emil Svensson i IFK Skövde. Han gav mig några väldigt bra tips, framförallt för stakåkning (fram med höften) och utförsåkning (fram med skidorna och tyngden på hälen). Det är ju inte så att jag var nån talang när jag började med längdskidor för några år sen. Tekniken har jag verkligen fått jobba med.

* Jag hade "tur" som seedade upp mig till led 3 på Ymerloppet två veckor innan Vasaloppet. Det loppet gav mig också ett bra självförtroende.

* Jag fick ett "rent" lopp utan incidenter och jag hade bra skidor på loppet. Framförallt hade jag grymt bra fäste hela vägen. Extra kul då att jag hade vallat mina skidor helt själv.

Kunde jag gjort något bättre då? Ja, naturligtvis. Jag kunde sökt upp fler ryggar och försökt hänga på där. Det är något jag definitivt inte är bra på. Jag lyckas på något vis hamna i ingenmansland och åker mest för mig själv.

Och, det kanske låter konstigt, jag kunde faktiskt ha trott mer på min kapacitet och vågat ta ut mig mer i backarna vid Oxberg och Hökberg. Jag var nog lite feg där. (Eller också var jag smart och inte gick i väggen). Det här var faktiskt det Vasalopp där jag minst sliten när jag gick i mål. Jag har definitivt varit mer slutkörd de andra åren.

Sammanfattningsvis är jag oerhört nöjd med Vasaloppet och resultatet är som jag skrivet förut bättre än jag i min vildaste fantasi vågat drömma om.

Slutligen vill jag passa på att tacka Britta Norgren för den inspiration jag fick av henne för några år sen. Det var nog tack vare henne (och hennes syster och min jobbarkompis Anna) som det blev en start i Vasaloppet 2008 och alla år efter det. Risken är annars stor att jag hade gett upp min längdkarriär där. Sen gav hon mig en hel del hjälp på vägen. Tack för det!

Sen kan man ju inte komma ifrån att tacka min familj som fått stå ut med att jag titt som tätt har varit hemifrån och tränat. Det är några timmar som jag spenderat i löparskorna och längdpjäxorna.

Mina framtidsutsikter kommer i ett senare inlägg. Nu njuter jag bara...

Målgångsbild



Här ser ni min målgångsbild från Vasaloppet. Jag försökte mig på nån slags segergest där...

Vasaloppet 2011 - ett lopp jag aldrig kommer glömma

Det här har jag längtat efter.

Att klara medaljtiden i Vasaloppet. I går gjorde jag det äntligen och jag klarade det med råge. 5:24 innebar att jag klarade medaljtiden med mer än 20 minuter. Det hade jag inte i min vildaste fantasi kunna drömma om.

Att jag skulle kunna gå under 6 timmar hade jag drömt om. Att klara medaljen hade jag också drömt om. Men att åka under 5:30 det var väldigt överraskande.

Förutsättningarna inför loppet var fantastiska. Ca 10 minus vid start och några minusgrader resten av loppet med solsken och fina spår. Som vanligt sov jag dåligt natten innan. Men väl vid start var jag taggad till tusen. Backen upp gick bra och jag passerade högsta punkten på loppet efter ca 20 min. Jag märkte direkt att jag hade dunderfäste men var lite orolig för att jag hade lite för mjuk valla (VR45 plus VR40). Det "sög" ganska mycket under skidorna i början men när jag väl kom upp på myrarna var glidet bra igen. Det var inte bara bra, det var suveränt. Jag hade högflourvallat och lagt på fluid över det och kände att jag gled om de flesta i utförslöporna mot Smågan.

I Smågan var jag efter ca 42 minuter. Färden gick vidare mot Mångsbodarna och det kändes fortsatt bra. Sen kom jag in i min enda tunga period i loppet. I backarna upp mot Risberg blev jag väldigt trött och fick sakta av farten. Kände att många körde om mig men jag försökte att inte stressa upp mig. Jag visste att jag låg bra till för att gå under 6 timmar så det viktigaste var att inte gå in i väggen.

Efter Risberg kändes det bättre igen och jag kunde åka på i önskad takt. Märkte dock att jag nu "bara" hade jämbördigt glid mot konkurrenterna. När jag passerade Evertsberg på 2:47 (drygt halva loppet) började jag förstå att om jag inte klappade igenom så skulle jag klara 6-timmarsgränsen.

Jag visste att det är tunga backar upp mot Oxberg så där slog jag också medvetet av på takten lite och sparade på krafterna. När jag väl passerat Oxberg så visste jag att jag skulle klara att genomföra loppet utan att "vägga". Nu var det bara att ösa på in mot mål. Mellan Oxberg och Hökberg kände jag att jag började köra om folk och detta fortsatte resten av loppet. Någonstans mellan Oxberg och Hökberg hörde jag också att Brink hade vunnit på ca 3:51 så jag började räkna på vad medaljtiden skulle bli. Jag kom fram till att för att vara på säkra sidan bör jag gå under 5:45. Men skulle jag klara det?

Ja, när jag hade passerat Hökberg så hade jag jag 19 km kvar. Och jag hade 1:30 på mig och då började jag inse att jag skulle klara medaljen. En underbar känsla infann sig. Nu gällde det bara att hålla ögonen öppna och inte trassla till det. Det enda som skulle kunna stoppa mig nu var materialfel.

Jag åkte de sista 19 km på ren inspiration trots att det värkte i hela överkroppen. Härligt också att köra om åkare efter åkare på vägen. Vid sista passeringen i Eldris slog det mig att jag faktiskt hade chans att gå under 5:30 och det gav mig ytterligare bränsle. Och när jag väl kom in i Moraparken började jag rysa. Vilken känsla det var att åka sista km och bara njuta. En sedvanlig spurt på upploppet blev det också och i mål kunde jag konstatera att jag gått in strax under 5:25 och en placering på 1370! Helt overkligt.

Och det var så härligt att äntligen få åka ett lopp utan incidenter. Skidorna var jättebra (bra glid och fäste hela vägen) och kroppen kändes pigg. Men något jag skulle kunnat gjort bättre var att hitta bra ryggar. Jag gjorde försök att hänga på de som körde om men något jag saknar är fartväxlingar. Jag klarade helt enkelt inte att hänga med. Och då valde jag att inte köra mig slut utan åkte i mitt "behaglighetstempo".

Men ni förstår att jag är väldigt nöjd med loppet. Jag satte upp medaljmålet efter loppet 2009. Jag insåg redan då att det var ett tufft mål men om jag fick träna på så visste jag att chansen kunde komma. Och den chansen tog jag alltså igår. Nu kan jag bocka av ett av mina mål. Det är inte helt fel.

Här kan ni se min utveckling i Vasaloppet:
2003 - 7.56 (plats 7200) 
2007 - 8.34 (plats 6300)
2008 - 7.28 (plats 4700)
2009 - 6.48 (plats 4200)
2010 - 6.38 (plats 3600)
2011 - 5:24 (plats 1300)

Klart för start

Då var alla förberedelser inför Vasaloppet 2011 klara.

75 timmars skidåkning (113 mil) fördelat på 46 pass i vinter plus drygt 30 timmars rullskidor innan snön kom har varit mina träningsförberedelser inför årets lopp. Jag har därmed gett mig själv bra förutsättningar för att lyckas.

Målet är, som bloggen visar, att klara medaljtiden. Tyvärr vet man ju inte på förhand hur fort man måste åka men det brukar hamna på strax över 6 timmar (medaljtiden är segrartiden + 50%). Så jag får alltså försöka gå in under 6 timmar. I fjol åkte jag på 6:38 så det är många minuter som jag ska förbättra mig för att klara det.

Men jag ska ge det en chans. Och jag står 2 startled längre fram i år (3:e led) och det är ingen nackdel direkt. Vädret ser ut att bli bra (minusgrader hela vägen) så det ska inte vara några problem med vallningen heller. Så nu hoppas jag bara på att jag får ett så "rent" lopp som möjligt, dvs att jag slipper problem med utrustningen eller mig själv.

Ni kan följa mig via denna länk: http://www.resultat.vasaloppet.se/vasa/result?oid=1067193. Jag har startnummer 5681. Det går även att få SMS när jag passerat de olika kontrollerna. SMS:a "VASA VL 5681" till 72777.

 Ett liten hint om jag kommer klara det är att om jag är i Evertsberg på under 3 timmar så borde det gå vägen.


RSS 2.0