Anders Carlsson

Har nu inte sprungit en meter sen i tisdags förra veckan på grund av mina känningar i vänster underben.

I morgon ska jag dock våga mig på ett litet försök att springa. Jag har lovat mig själv att även om det känns riktigt bra bara springa i max 10 minuter. Men jag har mina aningar om att det inte kommer att kännas helt bra i benet.

Jag har gjort vad jag kunnat, dvs varit hos min bror och fått ström, ätit Voltaren, kört tåhävningar och balansplatta. Men har jag vilat tillräckligt länge eller behöver jag mer vila? Det återstår att se i morgon. Men känslan är som sagt att jag inte ens kommer att springa mer än några minuter innan jag inser att jag fortfarande är skadad.

Men något positivt finns det i alla fall att berätta. Jag har fått tillfälle att åka rullskidor en del det senaste och det går riktigt, riktigt bra. Det går med mina mått mätt riktigt snabbt just nu och jag börjar så smått att längta till vintersäsongen.

Men där är jag alltså inte än. Lidingöloppet närmar sig med stormsteg. Hinner jag bli skadefri tills dess eller inte?