För bara nån vecka sen kändes det som jag var på väg att ge upp löpningen. Då fick jag ont bara jag tänkte på att springa.
Men i torsdags när jag var i Danmark bestämde jag mig för att pröva att springa på utan paus i ca 25 minuter. Och det gick faktiskt ganska bra. Visst kändes det inte helt 100 men ändå, det gick att springa.
Idag blev det 39 minuter. Visserligen stannade jag 2 gånger under rundan men foten kändes faktiskt bättre sista 20 minuterna än de första och det tror jag är ett gott tecken. Nu tar jag absolut inte ut något i förskott men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Och jag håller mig till det jag har sagt förut: När jag kan springa 10 km utan att ha någon som helst känning i foten kan jag ropa hej. Men där är jag inte än. Inte på långa vägar.
Men i torsdags när jag var i Danmark bestämde jag mig för att pröva att springa på utan paus i ca 25 minuter. Och det gick faktiskt ganska bra. Visst kändes det inte helt 100 men ändå, det gick att springa.
Idag blev det 39 minuter. Visserligen stannade jag 2 gånger under rundan men foten kändes faktiskt bättre sista 20 minuterna än de första och det tror jag är ett gott tecken. Nu tar jag absolut inte ut något i förskott men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Och jag håller mig till det jag har sagt förut: När jag kan springa 10 km utan att ha någon som helst känning i foten kan jag ropa hej. Men där är jag inte än. Inte på långa vägar.
