Anders Carlsson

Jag hade ett intressant samtal med mina ben häromdan när jag sprang 4 varv på sexan i Petersburg.

- Vi känner oss riktigt pigga så här efter ett varv. Det blir nog inga problem att klara tre varv till i detta tempot.

- Jaha, jag vet inte jag. 4:30-tempo är väl ganska snabbt när jag tänkt köra distans i 5-tempo med det ska nog gå.

Så det var bara att köra på. Efter två varv var det oförändrat men en bit in på det tredje lät det så här:

- Nu börjar vi känna oss ganska möra. Dags att dra ner på farten va?

- Ja, det är väl inte så konstigt med den öppningen.

- Men det räcker väl med detta varvet också va? Så blir det tre varv?

- Haha. Nej, nu ska ni få er en omgång. Sista varvet blir grymt!

.- Du skojar va? Du kan väl inte på allvar mena att du ska ut på ett varv till?

- Skyll er själva. Det var ni som satte utgångsfarten.

Så blev det då ett fjärde varv på Petersburg sexa. Att det blev ett jobbigt varv behöver väl inte tilläggas. Jag och mina ben orkade i alla fall komma in i mål och få lite välbehövlig energi.