Efter Vasaloppet brukar jag göra en utvärdering. Ni har säkert legat sömnlösa och väntat på denna spännande läsning. Men nu behöver ni inte vänta längre. Här kommer den:

Jag har tidigare år analyserat varför det inte gick som jag tänkt mig. Nu känns det skönt att utvärdera varför det gick som jag tänkt mig, eller rättare sagt över förväntan. Förklaringen är nog egentligen ganska enkel.

* Jag har konditionstränat kontinuerlig utan längre uppehåll i snart 4 år sen jag startade bloggen. Jag har alltså successivt förbättrat min kondition och blivit mer och mer uthållig. Jag har klarat mig från sjukdomar men har haft några skador på vägen. Men trots skador har jag utfört alternativ träning. Tex i höstas när jag inte kunde springa. Jag körde med rullskidor och cykel bland annat.

* Det var tur i oturen att jag fick min vadskada i höstas. Då fick jag chansen att åka väldigt mycket rullskidor. Det stärkte definitivt min stakåkning.

* Jag har fått väldigt många skidmil på snö denna säsong. 115 mil blev det innan Vasaloppet. Det är oerhört mycket mer än jag haft tidigare år.

* Genom all träning har jag även förbättrat min teknik. Förra vintern fick jag bra tips av Lars Suther som jag har jobbat på en del. Sen körde jag nu i vinter ett varv på gröna milen med Emil Svensson i IFK Skövde. Han gav mig några väldigt bra tips, framförallt för stakåkning (fram med höften) och utförsåkning (fram med skidorna och tyngden på hälen). Det är ju inte så att jag var nån talang när jag började med längdskidor för några år sen. Tekniken har jag verkligen fått jobba med.

* Jag hade "tur" som seedade upp mig till led 3 på Ymerloppet två veckor innan Vasaloppet. Det loppet gav mig också ett bra självförtroende.

* Jag fick ett "rent" lopp utan incidenter och jag hade bra skidor på loppet. Framförallt hade jag grymt bra fäste hela vägen. Extra kul då att jag hade vallat mina skidor helt själv.

Kunde jag gjort något bättre då? Ja, naturligtvis. Jag kunde sökt upp fler ryggar och försökt hänga på där. Det är något jag definitivt inte är bra på. Jag lyckas på något vis hamna i ingenmansland och åker mest för mig själv.

Och, det kanske låter konstigt, jag kunde faktiskt ha trott mer på min kapacitet och vågat ta ut mig mer i backarna vid Oxberg och Hökberg. Jag var nog lite feg där. (Eller också var jag smart och inte gick i väggen). Det här var faktiskt det Vasalopp där jag minst sliten när jag gick i mål. Jag har definitivt varit mer slutkörd de andra åren.

Sammanfattningsvis är jag oerhört nöjd med Vasaloppet och resultatet är som jag skrivet förut bättre än jag i min vildaste fantasi vågat drömma om.

Slutligen vill jag passa på att tacka Britta Norgren för den inspiration jag fick av henne för några år sen. Det var nog tack vare henne (och hennes syster och min jobbarkompis Anna) som det blev en start i Vasaloppet 2008 och alla år efter det. Risken är annars stor att jag hade gett upp min längdkarriär där. Sen gav hon mig en hel del hjälp på vägen. Tack för det!

Sen kan man ju inte komma ifrån att tacka min familj som fått stå ut med att jag titt som tätt har varit hemifrån och tränat. Det är några timmar som jag spenderat i löparskorna och längdpjäxorna.

Mina framtidsutsikter kommer i ett senare inlägg. Nu njuter jag bara...

2 kommentarer

Amanda

14 Mar 2011 21:29

Bra tankar och analyser :)

kan inte annat än att gratulera dig igen!

LOPARJANNE

15 Mar 2011 15:03

Så kul att läsa om det positiva... Ett stort GRATTIS till en grym prestation. Läste förra året om dina tankar att lägga av, det var inte lika kul.



Nu fick jag en extra kick att träna lite mer! :)

Kommentera

Publiceras ej