Ikväll handlade det om njutning.

Löpning när den är som bäst.

20 grader ute och pigga ben som vill springa hur långt som helst.

Jag gav mig ut på min löprunda med vissheten om att jag skulle springa i 2 timmar. Farten fick bli vad den ville. Jag försökte att inte pressa på utan bara springa avslappnat. Kroppen verkar tycka att 5 minuter per km är den fart som gäller i det läget.

Jag brukar nämligen hamna där. Så också ikväll där jag låg stadigt runt mitt bekvämlighetstempo.

Och det var riktigt härligt att vara ute i friska luften ikväll. Det var ren njutning från start till mål. Det här var ett av mina trevligaste löprundor någonsin helt klart.

 Jag har alltid haft problem med löppass över 90 minuter tidigare. Mina ben har blivit stumma och jag har fått rejält ont mot slutet. Oavsett tempo. Men nu verkar det som jag kommit över den tröskeln och det rejält.

Kanske är jag bättre tränad. Mer sannolikt är det dock så att min något ändrade löpstil där jag försöker springa mer upprätt och inte bli sittande gör att jag använder vaderna mer och avlastar låren.

I vilket fall som helst känns det bra att kunna springa i 2 timmar utan att få ont i benen.

2 kommentarer

Björn

02 Jun 2010 08:16

Låter härligt!

Det är sådana rundor som gör att man fortsätter år efter år.....

Håller med om att 5-tempo känns väldigt "naturligt", även för mig.

Malin Strand

02 Jun 2010 20:14

Tack Anders! :) Känns som att det är på bättringsvägen nu så har börjat träna lite försiktigt igen.

Låter bra med ditt pass! Instämmer med både dig och Björn om att 5-tempo känns naturligt!

Kommentera

Publiceras ej