Jag har funderat på det länge. Idag blev det till slut av.

30 km i kuperad terräng på Billingen alltså. Började med Gröna milen som är ganska flack. Det tog 45 minuter att avverka den. Gav mig sen ut på Billingehusloppet som är 10,5 km. Den är mer kuperad och det kände jag av ganska snabbt. Det tog mig 50 minuter. Ändå ganska ok så långt.

Men sen började helvetet. Lila milen är skoningslös, särskilt om du är rejält trött. Det finns ingenstans att vila på den banan. Ju längre jag kom desto tröttare blev mina ben. Mot slutet började jag se suddigt och hade problem att ta mig upp för backarna. Jag fick gå uppför backarna mot slutet. På något vis kom jag till slut i mål på 50 minuter och en totaltid på strax under 2.25. I fjol sprang jag samma sträcka på strax under 2.30 så jag får väl ändå vara nöjd med tiden.


Det här var nog det jävligaste pass jag varit ute på någonsin. Hoppas verkligen att det gjorde nytta inför Lidingöloppet. Det känns som jag fick i mig för lite vätska under passet och det fick jag betala mot slutet. Sen satt naturligtvis tävlingen i onsdags i benen. Det kände jag av från första löpsteget till sista.

Nästa helg ska jag springa Rådalunken på 18 km i terräng och helgen innan Lidingöloppet blir det Karlssonloppet i Mariestad, ett stadslopp på 10 km.

Förutom det hade jag tänkt mig mycket intervallträning för att komma i form. Ju närmare sista helgen i september jag kommer så blir det kortare och kortare intervaller.

5 kommentarer

MarathonJohan

04 Sep 2009 22:24

Låter hemskt jobbigt men säkert nyttigt inför Lidingö. Har aldrig sprungit där men hoppas göra det nästa år kanske...

Janne

05 Sep 2009 19:36

Bra jobbat att få ihop 30 km. Jag hade själv ett tungt pass på 20 km som var riktigt tungt.

Det där kommer att hjälpa dig på Lidingöloppet... Helt klart!

Björn

06 Sep 2009 18:52

Starkt att ändå orka hålla farten!

2.25 är ju br på träning.

Bra jobbat!

Fredrik

07 Sep 2009 16:09

Alltid gott att läsa om överjävliga träningspass! Kändes som att du behövde en sådan här lite näsbränna nu annars såg det nästan för bra ut.

Och dramaturgiskt var det ett viktigt pass - Lidingöloppet känns ovissare än någonsin. Tänk om du knappt har ledsyn på upploppet? Tänk om du du löper in i Rosa Pantern?

Anders Carlsson

07 Sep 2009 16:17

Känns som jag hämtat mig nu efter det där passet. Ja du Fredrik. Det har jag inte tänkt på förrän nu. Hemska tanke. Det kanske är bäst jag tar det lugnt och försiktigt på Lidingö då. Ska nog mysa runt i 5:30-tempo. Då borde jag ha min syn kvar när jag kommer i mål.

Kommentera

Publiceras ej