Nu när fartveckan är avslutad var tanken att jag skulle få lite distans idag, 40 km skidåkning hade jag planerat att åka i Falköping. Men som tur var läste jag på deras hemsida precis innan jag skulle åka. Spåret var avstängt för ungdomsträning i kväll.
Det var bara att ge sig iväg till Skövde istället. I Skövde var det hårda och lite isiga spår så det gick som hejsan till en början. 34 minuter på första milen är personligt rekord med råge.
Min entusiasm var nog lite väl hög för jag blev tröttare och tröttare ju längre tiden gick. Miltiderna närmade sig 40 minuter (i och för sig inklusive pauser och påläggning av Rode Rossa för att få fäste) och det var tydligt att jag närmade mig den berömda väggen. Om inte en betongvägg så i alla fall en gipsvägg.
Att säga att jag åkte sakta i slutet är ett understatement. Drygt 5 minuter tog sista kilometern att genomföra. Jämför det med 3:20-3:30-tempo i början av passet.
Men jag tror att det här passet var nyttigt (om jag återhämtar mig). Den känsla jag hade sista milen idag liknar den jag brukar ha i slutet av Vasaloppet.
Nästa helg kanske jag åker Mattila Skimarathon på 42 km norr om Torsby för att få ett bra seedningslopp. Visserligen går Billingens långlopp den helgen men med största sannolikhet kommer den tävlingen att gå på konstsnöspåret och det är jag inte jättesugen på. Jag är ganska trött på det spåret nu och dessutom skulle det bli köbildningar och då skulle jag inte göra mig själv rättvisa.
Det var bara att ge sig iväg till Skövde istället. I Skövde var det hårda och lite isiga spår så det gick som hejsan till en början. 34 minuter på första milen är personligt rekord med råge.
Min entusiasm var nog lite väl hög för jag blev tröttare och tröttare ju längre tiden gick. Miltiderna närmade sig 40 minuter (i och för sig inklusive pauser och påläggning av Rode Rossa för att få fäste) och det var tydligt att jag närmade mig den berömda väggen. Om inte en betongvägg så i alla fall en gipsvägg.
Att säga att jag åkte sakta i slutet är ett understatement. Drygt 5 minuter tog sista kilometern att genomföra. Jämför det med 3:20-3:30-tempo i början av passet.
Men jag tror att det här passet var nyttigt (om jag återhämtar mig). Den känsla jag hade sista milen idag liknar den jag brukar ha i slutet av Vasaloppet.
Nästa helg kanske jag åker Mattila Skimarathon på 42 km norr om Torsby för att få ett bra seedningslopp. Visserligen går Billingens långlopp den helgen men med största sannolikhet kommer den tävlingen att gå på konstsnöspåret och det är jag inte jättesugen på. Jag är ganska trött på det spåret nu och dessutom skulle det bli köbildningar och då skulle jag inte göra mig själv rättvisa.
2 kommentarer
Janne
22 Jan 2009 18:54
Förstår att det känns, även om det bara var en gipsvägg du åkte in i. Men du får tänka på att det var personligt rekord på milen. Vilket du inte lär försöka att slå första milen på Vasaloppet :)
Med en lugnare start och ett jämnare tempo så kommer det att gå av bara den...
E-Kå
22 Jan 2009 21:05
Ja, den där väggen. Har själv en magisk gräns kring 2tim. sedan händer nåt drastiskt. Det gäller som sagt att hålla igen lite men det är svårt när det känns sååå lätt. Bra jobbat iallafall.
Kommentera