Det var två år sen senast.

I går var det dags igen. För skidgångsintervaller i slalombacken på Kinnekulle alltså. Backen på kullen är drygt 300 meter lång och det är ca 70 höjdmeter.

Med hjälp av stavarna ska man alltså försöka gå/springa upp för backen. Och jag kan säga att det är riktigt jobbigt. Jag hade glömt av hur jobbigt det var.

Jag startade i alla fall friskt på första intervallen men efter ca 1 minut tog jag helt slut och fick börja gå. Efter en stund hade jag hämtat mig och kunde börja springa igen. Det blev lite blandad gång och löpning på vägen upp. Backen avslutas med en rejäl brant och när man redan är rejält trött blir den en utmaning.

När jag var halvvägs uppe på tredje intervallen hade jag problem med motivationen. Det var blött, halt, mörkt och mjölksyran sprutade. Jag försökte intala mig att Wolfgang Pichler stod och gapade på mig precis som han brukar göra med skidskyttarna. Men det sporrade mig inte nämnvärt. "Håll käften, gubbjävel!", muttrade jag för mig själv och fortsatte kämpa mig upp för backen.

Sex intervaller blev det till slut innan jag till slut kunde pusta ut. Jobbigt men nyttigt kan man nog sammanfatta det här passet med.

2 kommentarer

Lars

06 Dec 2009 19:19

Härligt att du kämpar på! Det är riktigt skönt efter sådana där pass. Dom ger dig massor av nyttigt dessutom. Min helg blev ju lite blandad. Men vi tar nya tag till nästa helg.

Janne

06 Dec 2009 19:32

Häftigt att köra på så mjölksyran sprutar... Det kommer du att ha nytta av senare.

Bra jobbat!

Kommentera

Publiceras ej